Fler motgångar…

I går skulle C till sin pappa igen, men precis som förra veckan blev C hysterisk när jag skulle åka. Förra veckan skulle han rymma hemifrån och sa att han hellre riskerar sitt liv än att åker till pappa. I går låste han in sig i bilen och vägrade komma ut. Jag hade ändå försökt göra ”överlämningen” så smidig som möjligt, följde med in hos hans pappa och stannade på middag, men när jag skulle åka fick C panik och grät hysteriskt. Efter en timmes försök att lirka ut C ur bilen tröttnade tydligen hans pappa, han vände på klacken och gick, jag fick åka hemåt igen med en väldigt ledsen son.

Jag lyckades i alla fall ta mig upp ur sängen i tid i dag för att köra C till skolan och sedan åka till Solhem. Jag hade energi nog för att ta mig dit, men sedan gick luften ur mig. Jag blev sittande på en stol i tre timmar och stirrade in i väggen, samtidigt som tårarna rullade längs med kinderna. Jag grät inte egentligen, men den där uppgivna känslan gjorde att tårarna rann.

Mina gruppledare (terapeuter) hade följt mina journalanteckningar under sommaren och förstod att jag bla behövde hjälp att reda ut det ekonomiska, dvs få i väg en överklagan till försäkringskassan. Min samtalskontakt på kuben försökte ju hjälpa mig, men det slutade bara med total förvirring. Jag fick ett telefonnummer som jag skulle ringa, till ett personligt ombud som kan hjälpa till med myndighetskontakter m.m. Jag har ju fruktansvärt svårt för att ringa sådana samtal, men för att få hjälp av ett personligt ombud krävs att man själv tar den första kontakten. Med hjälp av terapeutens stödord lyckades jag ringa och förklara min situation… men fick till svar att; -”tyvärr, vi förstår att du behöver hjälp men vi har ingen chans att hjälpa dig, vi har ett halvårs väntetid/kö.”

Snart är det dags att betala räkningar igen, undrar hur mycket det saknas den här månaden. Måste kontakta soc, men har tidigare svurit dyrt och heligt på att aldrig sätta min fot där igen. Det är förnedring på hög nivå och de kan verkligen konsten att trycka ner en människa, precis vad jag behöver…

Ordspråket -”Man måste vara frisk för att orka vara sjuk”… stämmer allt för väl.

Om mitt gnäll stör dig – sluta läs!

~ av orkarinteprata på 18 augusti, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: