Varningssignaler…

Att det ska vara så förbaskat svårt att göra saker ”lagom” mycket eller i ett ”lagom” tempo. Nu har jag gått i FAT-gruppen i snart två månader, målet har varit detsamma som förra gången, att försöka hitta en nivå som fungerar utan att jag bränner ut mig. Jag VET att jag behöver pausa, jag VET att jag måste fokusera på en uppgift i taget och jag VET att jag inte ska ta ansvar för ALLT själv… men att få detta till att fungera i praktiken är f–n inte lätt!

Många tycker säkert att det låter helknäppt… hur kan man bränna ut sig när man bara jobbar/arbetstränar tre halvdagar i veckan? Jag har också funderat över detta en hel del, känt mig totalt värdelös för att jag inte klarar av någonting. Tyvärr är det ju så att man blir känsligare och känsligare för varje gång man ”kraschar”. Jag har klarat av att jobba heltid en gång i tiden, men jag har kört mig själv in i väggen i 120 knyck så många gånger att jag slutat räkna, så nu krävs det alltså inte speciellt mycket för att jag ska bränna ut mig.

Jag försöker naturligtvis undvika att ”krascha”, men jag har inte lyckats ”stanna upp” och se varningssignalerna i tid. Nu försöker jag verkligen stanna upp en stund varje dag och reflektera över dagens händelser, känslor, tankar, reaktioner m.m så att jag upptäcker ev varningssignaler i tid.

De senaste två veckorna har jag vid flera tillfällen upplevt att ”hjärnkontoret” stänger av, jag kan vara mitt uppe i någonting och helt plötsligt har jag inte en aning om vad jag sysslar med eller hur jag ska fortsätta. Jag är visserligen van vid att känna mig allmänt förvirrad, men dessa ”blackouter” brukar jag inte få. Jag känner igen detta sedan tidigare och vet nu att det är ett tydligt tecken på att jag har passerat gränsen för vad jag klarar av. Jag tog upp detta med min handledare i gruppen i dag och vi pratade lite om hur vi kan lägga upp arbetet framöver. För det första behöver jag en tydlig struktur över vem som gör vad varje dag i gruppen, annars tar jag automatiskt över ansvaret för ALLT. Jag behöver även påminnas om att fokusera på en sak i taget och att pausa ofta.

Jag hoppas verkligen att jag även i fortsättningen lyckas upptäcka dessa varningssignaler i tid så jag slipper krascha igen.

~ av orkarinteprata på 19 april, 2012.

2 svar to “Varningssignaler…”

  1. Var rädd om dig nu. Du duger precis som du är 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: