Sliten…

Nu har det snart gått tre veckor sedan jag ökade dosen concerta. Efter dosökningen kände jag mig lite mer ”vaken” på dagarna och jag hade mer ork, det kändes lite lättare att ta tag i vardagliga sysslor och jag blev inte totalt slutkörd av möten m.m. Tyvärr verkar det som att den effekten har försvunnit nu. Den senaste veckan har jag känt mig riktigt sliten, jag har ingen ork eller lust till någonting och alla ”måsten” hänger som ett stort svart moln över huvudet och stressar mig. I dag känner jag mig riktigt låg men tog mig till FAT-gruppen i alla fall, nu ligger jag i soffan och funderar på om jag orkar ta mig till föräldramötet på sonens nya skola i kväll. Det känns som att jag måste gå dit, men jag är osäker på om jag har ”råd” att slösa energi på det nu. Jag är så fruktansvärt rädd för att ”krascha” igen, jag försöker lyssna på alla varningssignaler men har svårt för att göra något åt dem på egen hand. Egentligen borde jag dra i nödbromsen nu, pausa allt ett tag och hoppas på att orken kommer tillbaka, men det är alldeles för många saker som inte går att pausa nu.

Jag får väl helt enkelt hålla tummarna och hoppas på det bästa, så mycket mer kan jag inte göra just nu. På onsdag ska jag träffa sköterskan på neuro igen för att följa upp hur det går med medicinen. Om blodtryck och puls ser bra ut blir det nog en dosökning igen, vi har pratat om att lägga till en dos runt lunch till att börja med för att förlänga effekten under dagen.

 

~ av orkarinteprata på 14 maj, 2012.