Jisses…!

•16 april, 2012 • Kommentera

Jag skrattade lite nervöst för mig själv här hemma när jag plockade ut bipacksedeln till concertan… den är en meter lång och 40 cm bred! (ja, jag mätte den).

Att hjärtinfarkt, plötslig död och självmordsförsök står under ”mycket sällsynta” biverkningar får man ju försöka ta med en nypa salt… men under ”vanliga” biverkningar står det; förändringar i humör, humörsvängningar eller personlighetsförändringar (?). Ja ja, ni får väl hojta till om jag beter mig alldeles för konstigt framöver. 😉

Firar med Mc Donalds…

•16 april, 2012 • 1 kommentar

Läkarbesöket gick bra. Läkaren var en lite äldre herre med utländskt påbrå, men han pratade lagom långsamt och tydligt så att man förstod vad han sa. Han var väl insatt i mina svårigheter och det märktes att han hade tagit sig tid att läsa igenom min journal. Det kändes som att en stor tung sten släppte från mitt bröst när jag insåg att den här läkaren faktiskt ”talade mitt språk”… han lyssnade och förstod mig.

Efter läkarbesöket blev jag helt plötsligt vrålhungrig och insåg att jag har glömt att äta i dag… så nu har jag ”firat” på Mc Donalds. 🙂

Nu ska jag åka till apoteket och hämta ut concerta. I morgon börjar jag med en låg dos och ser hur det fungerar. Jag kommer att träffa en sköterska framöver för att hålla koll på blodprover och blodtryck. Jag hoppas hoppas HOPPAS att den här medicinen kan hjälpa mig. Det är ju inget mirakelpiller som tar bort alla problem, men medicinen kanske kan hjälpa mig att hantera problemen.

Ångest…

•16 april, 2012 • Kommentera

Sitter och väntar utanför neuro nu, jag ska träffa läkaren kl 15. Jag har ont i magen och svårt att andas pga ångest. Jag har ju fruktansvärd läkarfobi efter alla misslyckade läkarbesök genom åren. Usch… jag hoppas att det är en förstående läkare… och att jag förstår honom.

Läget…

•14 april, 2012 • Kommentera

Jag har inte orkat skriva något inlägg på ett tag nu, hjärnan har haft fullt upp med annat. Jag har börjat i FAT-gruppen igen 3 dagar i veckan och det tar på krafterna. På måndag ska jag äntligen träffa läkaren på neuro och förhoppningsvis diskutera medicinering, jag hoppas VERKLIGEN att det inte drar ut på tiden mer nu.

Klistrar in en liten länk till ett inlägg som berörde mig... det handlar inte om funktionshinder utan om något annat som får väldigt många att må dåligt.

LÄS!!!

•5 mars, 2012 • 1 kommentar

Jag länkar till ett inlägg som jag vill sprida till så många som möjligt…

http://munderbar.wordpress.com/2012/03/04/jag-drogar-mitt-barn/

 

Blir så trött på mig själv…

•2 mars, 2012 • 4 kommentarer

Jag var på ganska bra humör när jag klev ur sängen i morse, solen sken och jag kände mig hyfsat utvilad. Efter en promenad med hunden satte jag mig för att äta lite frukost… och fick syn på högen med räkningar. F–n också! Jag har glömt att betala räkningarna för februari! Jag har ju suttit här varenda dag och sett högen med räkningar… men inte reflekterat över att de faktiskt ska betalas. *suck* Som tur var fanns det tillräckligt med pengar på kontot, men de flesta räkningarna blir en vecka försenade nu.

Sedan hittade jag en hel del andra papper som jag egentligen skulle behöva se över, men min hjärna vill inte alls vara med.

 

 

Lite bättre i dag…

•28 februari, 2012 • 1 kommentar

I dag är jag på lite bättre humör, inte lika sur och grinig som i går. Jag har varit på vårdcentralen och tagit lite nya blodprover för att kolla om mina levervärden mm är ok. En av medicinerna jag äter (valdoxan) kan ge förhöjda levervärden så därför tar man prover regelbundet. Än så länge har proverna sett bra ut, jag har inte för höga levervärden utan för låga, men det är tydligen ok (?). Ja ja, jag har inget emot att ta blodprover… jag tycker att det är roligt… så lite ”freaky” är jag nog. 😉

På torsdag ska jag till solhem och träffa min handledare för FAT- gruppen igen. Jag gör en nystart i gruppen nästa vecka, men jag tror inte att jag ska gå där så länge. Jag har egentligen tröttnat på grupperna på solhem, men jag ”mellanlandar” där till företagsteamet hittar någon lämplig sysselsättning åt mig.

Ni kan ju hålla tummarna för mig nu… att det funkar den här gången. Jag vill INTE bränna ut mig själv igen!

Sen hoppas jag att jag får träffa en läkare på neuro så snart som möjligt, för att diskutera medicinering… men det dröjer väl någon månad till *suck*. Jag har i alla fall fått en tid till arbetsterapeuten om lite drygt en vecka. Jag är lite nyfiken på vad hon kan hjälpa mig med.

Om bara BUP kunde få tummen ur och göra färdigt utredingen på C också så skulle mycket av min inre stress minska. Jag blir så j–la irriterad och frustrerad när dom drar ut på tiden! Det är väl för f–n viktigare att hjälpa barn som mår dåligt… *morr*

Tänkte skriva ett lite mer positivt inlägg i dag… men lyckades visst få med en del gnäll också. 😉

Blääää….

•27 februari, 2012 • Kommentera

Usch vilken pissdag! Jag vet inte varför jag är arg-sur-grinig-trött i dag… jag bara är det. Minne som en jäkla guldfisk… har redan glömt bort tvätten i tvättstugan två gånger. Försöker få ordning på alla vardagsbestyr men ingenting blir ordentligt gjort. Tog en timmes promenad med sonen och hunden för att få lite frisk luft… tänkte att det kanske kunde pigga upp mig lite… men nu är jag bara på ännu sämre humör. Nu har jag låst in mig på dass för att få vara i fred en stund och lugna ner mig.

Önskar att det fanns ett snabbverkande ”pigg-och-glad-piller”…

Utan prestationsångest…

•17 februari, 2012 • 2 kommentarer

Lika bra att börja med en gång, att försöka skriva ett inlägg utan prestationsångest. 🙂

I går var jag på ”rensa-i-röran-humör”… redan när jag vaknade kände jag att jag hade en jäkla massa energi och lust att ta tag i saker som har behövt göras länge. Jag började i sovrummet, där stod två stora hamsterburar som jag har tänkt sälja. Jag fotade dessa och la upp annonser på Borås Loppis (facebook). Sedan hittade jag gamla vinterkläder, en trasig lampa, dynor till utemöblerna, megastora plastlådor som jag hade till hamstrarna, ännu en lampa, lite bortglömda kläder, en resväska, tre stycken hamsterhjul, två kassar med tavlor och ännu en lampa osv… allt detta flyttades ut i hallen för att jag skulle komma åt att dammsuga bort alla dammråttor som jag också hittade. Hallen är sedan tidigare en ”sista anhalt” för sådant som skall slängas, skänkas bort, flyttas ner till förrådet eller saker som jag inte vet vad jag ska göra av… det var överbelamrat med grejer redan innan jag började rensa i sovrummet.

Rensningen/städningen tog ett par timmar eftersom att jag hela tiden blir ”störd” av annat. Ex de där termobyxorna jag hittade, de kan ju också säljas på Borås Loppis… och vart hade jag nu lagt den där plattången som jag skulle sälja åt mamma… ja just det, jag skulle sälja ett par stövlar också *letar förbrilt*… hittar plattången och stövlarna i köket och börjar röja där också… mer grejer ut till hallen… jag kanske skulle åka i väg till återvinningsstationen och slänga en massa skräp… hmm, C har ju massa kläder som är trasiga eller inte används… börjar röja i garderoberna…

Efter ett par timmar börjar jag känna mig matt i kroppen och inser att jag inte har ätit något mer än den där muggen med yoghurt till frukost. F–n, ingen mat hemma, måste handla… och hunden behöver rastas… men för att komma ut genom ytterdörren måste jag flytta på berget med grejer som har samlats i hallen. Nu är det inte lika roligt längre, energin har tagit slut och jag ångrar att jag gjorde ett så stort projekt av det. Jag lyckas ändå samla lite kraft till att fylla bilen med skräp, och som tur var hade återvinningsstationen öppet så jag kunde göra mig av med det… annars hade det blivit liggande i bilen i ett par veckor. Andra grejer som blockerar hallen flyttas tillbaka in i sovrummet igen.

I dag är jag helt slut men försöker se det positiva med mitt ”rensa-i-röran-ryck”… jag fick faktiskt slängt en del skräp, jag hittade tavlorna som jag letat efter i några månader och jag har sålt ett par termobyxor för 25:-

Prestationsångest…

•17 februari, 2012 • Kommentera

Jag har alltid lidit av stor prestationsångest, allt jag gör ska göras perfekt (och lite till)… känner jag att jag inte kan göra något perfekt så får jag ångest och avstår oftast från att göra det. Detta är något som jag har jobbat mycket med de senaste åren, att försöka vara lite snällare mot mig själv och släppa på kraven om att allt ska vara perfekt. Det är ett tufft jobb, men det går framåt med små steg.

Jag har insett att den här bloggen tex ger mig prestationsångest. Jag kommer ofta på saker jag vill skriva om och dela med mig av, men när jag väl sätter mig vid datorn så tar det stopp. Jag kan ha inlägget ”färdigt i hjärnan”, men det blir ett alldeles för stort projekt när jag ska försöka ”få ut” det. För att undvika att det blir så stora projekt så ska jag försöka skriva mer fritt, släppa kraven på att inläggen måste vara perfekta och se hur det fungerar. Jag skriver ju faktiskt mest för min egen del och då är det idiotiskt att sitta med prestationsångest inför varje inlägg. 🙂